Etiketter

, , , , , ,

Kulturkollo efterlyste årslistor och bidrog med kategorier. Det var väl tänkt att handla om litteratur och kultur i allmänhet. Det här är bara en liten smal sektor av kulturen, men Här är min årslista över anime jag sett (och pyttelite manga också). Allt är verkligen inte nytt för 2016, men allt är sådant jag såg för första gången i år.

Årets mest oväntade: DAYS – Trodde aldrig i livet någonsin att jag skulle älska en ganska standardmässig sportanime om fotboll. Men det gör jag.
Årets klassiker: Shingeki no Koujin – Attack on Titan som inte handlade rymdfärder och en attack mot Saturnus största måne. Trodde det först. Blev fast efter andra försöket. Första försöket slutade abrupt eftersom te och mackor inte är någon bra kombo med en anime där huvudpersonens mamma blir uppäten under de första fem minuterna. Måste nog räknas till klassikerna.yolanda-cigarette-eglise-roanapur-1
Årets kvinnokamp: Black Lagoon – Det finns ingen anime med starkare och tuffare kvinnor än Black Lagoon. Oavsett om de är ryska maffialedare, vapensmugglande abbedissor, CIA-agenter, lönnmördare, hembiträden eller livvakter så är det kvinnorna som är starkast här.

2541Årets sötaste: Shounen Maid Sötare än sötast Jag älskar att se när andra städar och huvudpersonen gör det mest hela tiden. När han inte lagar mat eller fantiserar om dammsugare.
Årets historiska: Magi: Sinbad no Bouken Mer fantasy än historia och väldigt mycket mytologi, kisar man går det att hitta antikens romare, tempelriddare, amazoner, Egypten och givetvis den arabiska tusen och en nattvärld som animen bygger (väldigt, väldigt löst) på.
Årets obehagligaste: Tokyo Ghoul Det här var också en av dem som verkade för vidrig för att jag skulle klara av den. Men det gjorde jag och den var spännande. Men kommer nog inte att se om den.
Årets dystopi: Psycho-Pass Movie En värdig fortsättning på säsong 1 (vi kan väl glömma säsong 2).
Årets BL: Dokuuysei (film) och Syotsugyosei (manga). Normalt beskriven kärlekshistoria mellan två killar. Kändes befriande. Var lite tveksam över animeringen först, men historien är så bra att det snabbt går över. Sämst: Gakuen Handsome. Hur någon BL-fan kan ha crowdfundat detta övergår mitt förstånd. Alla ser ut som skämtteckningar av Jay Leno och då har i alla fall jag lite svårt för att engagera mig i deras kärleksliv.
79595Årets bibliotekarier: Library Wars – Beväpnad bibliotekspersonal slåss mot den bokbålsälskande censurens trupper. Behöver jag säga mer?
Årets tidsresor: ReLIFE och Erased. Tidsresor på helt olika sätt. Erased handlar om att förflytta sig bakåt i tiden och hitta en mördare, ReLIFE om att få möjlighet att bli 10 år yngre, gå om sista året på gymnasiet och hitta sig själv.
Årets återseende: Nasume Yuujinchou Go Ny säsong av min feelgood-anime nummer 1.
Årets sporter: Haikyuu 3 (volleyboll), Yowamushi Pedal: special ride (cykling), DAYS (fotboll), All Out (rugby), High Speed: Free Starting Days (simning), Yuri on Ice (konståkning), har visserligen sett Cheer Danshi (manlig cheerleading) och Prince of Stride (någon form av parkour), men de var ganska intetsägande. Ledsen, Battery, men jag blir fortfarande extreeemt uttråkad av baseboll.

aot1Årets huvudperson: Levi från SnK. Extremt kort, butter och ilsken. Olämplig humor. Pedant som verkar älska att städa (jag börjar se en liten antydan till något slags städmönster här…). Fick mig att läsa alldeles för mycket fanfic. Han fick inte ens vara med i (den riktigt usla) Live Action-filmen för att de var oroliga att han skulle ta för mycket uppmärksamhet från den riktiga huvudpersonen, Eren.

yuballetÅrets bifigur: Yuri ”Yurio” Plisetsky från Yuri on Ice. Har en viss förkärlek för ”adorable little wingnuts” och Yurio är verkligen en av dem. Snygga balettposer också.
Årets höjdpunkt: Yuri on Ice om jag ska välja en enda av allt jag sett och gillat i år måste det bli denna.
stoniisanÅrets möte: Saint Oniisan – Buddha och Jesus möter den moderna världen och delar lägenhet i Tokyo. Genialiskt.
Årets magplask: Orkar aldrig se klart riktigt dålig anime, så jag säger sista kapitlet i Bleach. Det kunde vi ha varit utan.
Årets S&M: Prison School –Påminner om vissa franska vuxenserier från 80-talet. Det är väl parodi på något plan, med män som gärna vill bli dominerade av kvinnor som har större tuttar än huvud. Trots allt, tusen gånger bättre än 50 Shades of Grey.
Årets skämskudde: Watashi wa moetete dousunda. Låt oss aldrig mer tycka att det är okej att någon som är tjock har en ”lustig” röst som är grötig och konstig.
Årets animepodd: Anime Addicts Anonymous. AAA:s slogan är ”making your anime addiction worse”. Kan inte annat än hålla med.
yuvikissÅrets kyss : Victor & Yuri i Yuri on Ice. Om de nu kysstes eller inte är frågan. Även om jag säger ja, spelar det givetvis ingen roll. För närvarande finns drygt 4 000 Victor/Yuri-fanfic på Archive of our own. Inte illa för en anime som inte bygger på manga/böcker. Oavsett vilket så var det ändå skönt att se en lite mer normal relation än de vanliga clichéerna.

Årets ”vi har hamnat i ett dataspel”: Hai to
Gensou no Grimgar, förutom att den hade lite väl långa musikstycken mitt i avsnitten så tyckte jag om den. Här vet inte huvudpersonerna att de befinner sig i ett spel, men för tittaren är det ganska självklart.
Årets anime för vuxna: Fune wo amu – The Great Passage – Inga konstiga hårfärger, ingen skola, inga söta fantasidjur som pratar. Vuxna människor som pratar om ord och håller på att ta fram en ordbok.fume-wo-amu-fall-2016-560x501
Årets överskattade: Owari no Seraph Såg äntligen klart båda säsongerna. Trist eftersom jag har en känsla av att den kunde ha varit bra om själva historien inte haft enorma och oförklarliga luckor.
planetes-cp

 

 

Årets underskattade: Planetes Vardaglig skrotuppsamling i rymden som skulle kunna utspela sig i en inte alltför avlägsen framtid. Riktigt bra. Inte ny. Ledsamt är att röstskådespelaren som gör huvudrollen (även Karasunos coach i Haikyuu), hastigt dog i augusti, bara 49 år gammal.
Årets spel: Sangatsu no Lion (shogi) och Chihayafuru (det japanska kortspelet karuta).

 

Årets tv-serie_ Yowamushi Pedal -Live action – Kanske för att jag både är en total Yowapeda-fan och den här var ovanligt bra. Live action brukar oftast vara dåligt och lågbudget.
Årets konstupplevelse: Paprika – Psykoterapi och hallucinationer. Väldigt intressant animerat, men jag undrar fortfarande lite stilla vad de som gjort den tagit för droger.
Årets mat: Shokugeki no soma: ni no sara – andra säsongen med lika vällustig och intressant matlagning som vanligt, vars enda fel var att den var för kort och att mina favoritavsnitt i mangan där de praktiserar på olika restauranger gick alldeles för fort och inriktade sig nästan bara på huvudpersonen.shokugeki-no-soma-s2-12-05
Årets låt: Born to make history från Yuri on Ice sätter sig i huvudet lika mycket som Hozuki no Reisetsus glada sång om livet efter detta (”jigo-jigo-jigo-jigo-jigo-jigo kuyy” – jigokuy = helvetet).

Annonser