Etiketter

Hatar fortfarande frågan ”har du gjort något roligt i sommar då?”. Så skönt att åtminstone inte behöva vara på ett kontor och få frågan 20 gånger om dagen just nu. Den här sommaren har varit ungefär lika kul som en lagom släng av malaria.
Å andra sidan har jag sett en del bra anime (perfekt för 25 min paus då och då) och lyssnat på böcker och podcasts samtidigt som jag jobbat/när jag åkt och handlat, lagat mat, städat etc. Mest poddar, eftersom alla inte kräver 100 procent uppmärksamhet hela tiden.

China-dust-storm

Så kul var min sommar.

Obiter dictum två killar som sitter och pratar om diverse populärkulturella saker och annat. Kan väl kännas som lite väl mycket ibland, men ganska roligt om man gillar den sortens nörderi som handlar om mer eller mindre obskyra fenomen, späckat med film- , tv- och musikreferenser. Och det gör jag, tydligen. Har funnits sen 2010 och det finns väldigt många gamla avsnitt, numera verkar det komma något enstaka då och då.

Snedtänkt med Kalle Lind. Den absolut bästa jingeln jag hört. Blir glad varje gång jag hör den. Han pratar med olika människor om konstiga eller obskyra saker i svensk någorlunda nutidshistoria eller kanske oftast dåtidshistoria. Samtalen är alltid intressanta och roliga, två nördar som pratar om nördiga saker, ungefär sådana samtal som jag gillar mest. Man måste ju bara älska människor som applåderar skämt om något som hände på 1600-talet. Roligt är det i alla fall. Eller också har jag väldigt konstig humor. Nåja, det har jag misstänkt länge. De allra flesta som är med är bra och tar sina ämnen på allvar utan att bli tråkiga eller jobbiga.

Jag tänkte att jag skulle lyssna på några poddar som ligger lite mer åt skräckhållet. Hörde på första säsongen av Creepypasta, men har inte vågat höra på den andra än. Lite för läskigt för mig.

Givetvis lyssnade jag på alla åtta avsnitten av P3 Serie-podcasten De dödas röster, skriven av Cirkeln-Sara Bergmark Elfgren. Tycker bättre om den än typ Serial, som väl började den trenden. Lyssnade på den, men hann tröttna lite. Det finns ju fler true crime-poddar, men jag har inte orkat höra på dem. Föredrar  nog fiktiva dokumentärer framför verkliga.

Limetown USA, fiktiv historia om en stad där alla försvann och en reporter som ska reda ut vad som hände. Den var inte jätteläskig, men jag blev inte heller så fängslad av historien, typiskt en sådan som man kan hoppa över halva avsnitt och ändå lätt gissa sig till vad som hänt. Ibland lite för mycket av den amerikanska stilen där man inte tror att folk kan fatta saker utan att de förklaras väldigt, väldigt noga.

 

 

 

 

 

 

Annonser