Etiketter

En gång i tiden var bokskogen den enda skog jag tyckte om. Det var den ”riktiga” skogen. Barrskog var bara jobbigt att ta sig fram i, med en massa grenar långt ned på stammarna och alldeles för tätt mellan träden. Det kanske blir så när man växer upp i Skåne och har bokskogen inpå knuten. Fortfarande kan jag tycka att bokskogar har det vackraste ljuset.

Fast den märkligaste skogsupplevelse jag haft var i Kalifornien, någonstans i Big Sur, på vägen mellan Los Angeles och San Francisco. Där hade vi haft en glad kväll med några vänner till en i ressällskapet och skulle ta en promenad hem till den”cabin” där vi skulle övernatta. Vi kom sent på kvällen och nu var det ännu senare. På vägen hem tittade jag upp mot träden och var övertygad om att jag hallucinerade/var övertrött/höll på att bli galen. Trädstammarna verkade inte ta slut. De var alldeles för långa för att det skulle vara verkligt. Men jag sa ingenting utan hoppades bara att synvillan skulle försvinna om jag gick och la mig.

Det gjorde den inte. Nästa dag upptäckte jag att vi befann oss mitt bland redwoodträden som förstås var mycket högre än några träd jag stött på tidigare.  Otroligt vackra och otroligt gigantiska.

sequoia-np-27

Frågan om favoritskogar och skogsminnen kommer från bloggen Kulturkollo (underbart namn!)

Annonser