Etiketter

, , ,

Veckans bokbloggsfråga handlade om musik och böcker, böcker som nämner musik och böcker om/av musiker.

Böcker där musik ingår i historien och där musik nämns kan få mig att leta låtar och skivor. Det har fått mig att upptäcka en hel del ny musik och nya artister som jag inte lyssnat på tidigare och ibland att återupptäcka musik jag glömt. Att Radetskymarschen ligger i en av mina spellistor på Spotify bland mer modern musik beror till exempel inte på något specialintresse för marschmusik utan för att den spelas i ett av mina favoritkapitel i mangan Black Butler… (I spellistan ligger också till exempel Living Dead Girl med Rob Zombie, en annan låt som jag upptäckte i en fanfic ett litterärt sammanhang). Listan skulle kunna bli jättelång, jag brukar alltid leta upp och lyssna på musik som nämns i böcker om det är verkar vara något jag skulle gilla eller påminner mig om något bra i boken.

En bok jag gillar som handlar om musiker (ett slumpköp för länge sedan för att jag gilladestanding baksidestexten) är Standing Room Only av Eva Rice. Det är väldigt mycket klubbar, 90-tal och britpop. Lite romans, tonårsångest, finna sig själv, klubba lite mer, hångla like there was no tomorrow etc.
Underhållande, bra skrivet och en sån där bok som ger en skön känsla när man läser den.

De flesta musikerbiografier som jag läst har skrivits av någon annan. Skrev ju om Piaf, Billie Holiday, Manson och Miles i en tidigare fråga. Men en som jag glömde var Poppy Z Brites: Courtney Love – The real story.

PZB skrev den på uppdrag av Courtney Love, som läst hennes Lost Souls (där för övrigt The Cure spelas ganska så oavbrutet, varvat med Bela Lugosi’s dead och andra gothfavoriter). pzbclCourtney Love och PZB träffades och PZB fick tillgång till en massa brev och material  och även (får man förmoda) rejält betalt för uppdraget (annars skulle den boken aldrig ha blivit skriven, enligt PZB själv ). Men när boken var klar skulle CL bli filmstjärna och hennes agent tyckte att hon skulle  ”clean up her act” som det så vackert heter och inte ställa sig bakom biografin. Därför är den ”unathorized”, men till skillnad från de flesta andra icke-auktoriserade biografier (som mest brukar bestå av upprepningar av sådant som stått i intervjuer och tidningsartiklar, ofta med lite kommentarer och skvaller från icke namngivna ”källor” i personens närhet) så är den här bra, berättar en historia som verkligen inte består av artikelcitat och säger något om vem CL är, som människa och som musiker (otroligt störig, jäkligt jobbig, men begåvad, intressant och underhållande precis som många andra kända musiker).

Annonser