Etiketter

article-2440014-034BD788000005DC-568_470x706Eftersom jag sjunger i en kyrkokör händer det då och då att jag befinner mig i kyrkan. Det var väldigt många år sen sist ska erkännas, men varje gång blir jag totalförvirrad eftersom allt verkar vara helt omgjort och moderniserat. Gillar det inte. Jag gillar det högtravande ceremoniella språket och är inte riktigt hemma med ”tjena, tjena säg hej till Gud å förresten välsigna er allihop”-som jag tycker att det nya låter som.

Trodde inte att jag var så kulturkonservativ. Fast kulturkonservativ är nog inte rätt ord, för min del får gärna högmässan framföras medelst gyttjebrottning,  jag är bara språkkonservativ.

Därför var det extra roligt att läsa Svenska Akademiens remissvar till Svenska kyrkan angående den nya kyrkohandboken. Syrliga kommentarer om ordval och ironiska påpekanden om grammatiska finesser stod som spön i backen i texten.”Totalsågning” skrev några tidningar, men det var det inte egentligen. Trots den extremt njutbara syrligheten var det väldigt vettigt och handlade mer om att inte låta ordens betydelse och mening försvinna  i jakten på ett ”inkluderande” språk. Typ att alla ska förstå alla ord. Fast det tycker inte jag, varför måste alla det? Att de tyckte att Gud skulle ersättas av han på ett ställe för att göra det mer grammatiskt riktigt vet jag att en del slog bakut på och det väckte en del diskussion i en grupp jag är med i. Efter en rad kommentarer om Gud skulle kallas ”han” eller ”hon” eller ”hen” eller ”det” sa någon att vad spelar det för roll? Det höll många med om (detta var inte ett religiöst forum, måste väl påpekas). Någon annan svarade ”kanske för dem som skriver bibelfanfiction…” Då föll alla ihop i skrattkramp och så var den diskussionen över.

Kyrkan svarade förstås. Med ett öppet brev från ärkebiskopen Ante Jackelén. Det var ganska surt och hänvisade mest till en massa nyare bibelöversättningar. Men bara för att bibelöversättningarna säger samma sak gör ju inte att kyrkohandbokens grammatiska fel och meningsbärande misstag blir rätt. Kändes mer som ”det är för fan inte vårt fel, skyll inte på oss”. En av de roligaste sakerna i Akademiens remissvar var att de menade att Astrid Lindgren hittat på en formulering som kyrkan vill använda vid begravningar (”NN fattas oss”) där ärkebiskopen påpekade att det faktiskt står i bibeln redan i den gamla översättningen. Men det hade Akademien redan skrivit och ”mig skall intet fattas” är inte riktigt samma sak.

Svenska Akademiens remissvar

Ärkebiskopens öppna brev 

Kyrkan på bilden har givetvis ingenting med texten att göra och för övrigt tycker jag att det är tråkigt att det är så lite latin i svenska kyrkan. Tycker det är snyggare och mer ceremoniellt. Fast jag ska väl inte riktigt uttala mig om det eftersom jag inte är så kyrklig av mig…

Annonser