Etiketter

, , ,

Har någon tänkt det så finns det fiction som handlar om det. Så har jag alltid sett fanficvärlden. Helt vilt och otyglat skriver människor om precis vad som helst. Det finns fanfic om tv-reklam, sånger, till och med om foton och konstverk.

Men gränserna mellan vad som kallas för fanfiction och litteratur är extremt flytande. Publicerade böcker kan också vara fanfic.  Om vi ska se krasst på det hela så har hur många författare som helst skrivit fanfiction.

Titta på alla varianter av Shakespeares, Jane Austens, eller tusentals verk i film och bokform – fanfic? Att skriva om någon annans karaktärer är fanfic och likaså att skriva om eller vidareutveckla berättelser och miljöer. Hur många har inte gjort det av klassiska verk. Hur många fantasyförfattare har inte ”lånat” massor av Tolkien (som själv ”lånade” en massa från sagor och myter). Om man tar samma fiktiva personer som i den ursprungliga boken  och placerar dem i en annan miljö kallar vi det AU (Alternate Universe) och hur många böcker och filmer har inte byggts upp på det sättet?  Eller alla böcker där verkliga personer dyker upp i mer eller mindre smickrande fiktiva sammanhang (RPS, real person fiction). Senast jag läste det var i svenska Fossildrottningen där både Carl von Linné och Greta Garbo dyker upp.

Och gränsen går ju inte mellan digitala böcker och tryckta heller, inte längre. Eller publicerade av ett förlag. Eller att de kostar pengar, en del etablerade författare gör ju saker tillgängliga helt gratis. Det går inte heller att säga att allt som publiceras på typiska fanficsajter är fanfiction. Många lägger upp helt egna berättelser där som inte baseras på någon annans verk. Men det spelar egentligen ingen roll. Välskrivna och intressanta berättelser är bra, oavsett vad de baseras på. Punkt.

Många författare, de allra flesta faktiskt, tycker att det är helt okej att andra lånar deras världar, i alla fall för icke-kommersiella ändamål (och det är inte olagligt, om någon nu trodde det). Én del, till exempel JK Rowling, tycker att det är kul att läsarna är så kreativa. Ett fåtal gillar det inte. En av de mest kritiska är Orson Scott Card, som bland annat skrivit Ender’s Game. Det ironiska med hans kritik är att han själv gett ut en bok som utspelar sig i Isaac Asimovs robot-värld (utan att fråga Asimov om lov kan man ana, eftersom han var saligen avliden vid det laget). Men att publicera saker helt gratis, utan att tjäna på det, som bara är skrivna för att det är roligt är tydligen inte okej. Visst finns det mycket skräp, men hur mycket skräp ges inte ut i bokform varje år? Jag har i allafall haft många fantastiska fanfic-läsupplevelser. En del av det jag tyckt bäst om sparar jag i eboksform, för det händer ibland att någon raderar alla sina alster från alla tänkbara sajter.  Om jag bara kollar på min egen e-bokssamling är domineras den ganska rejält av fanfic som jag vill läsa om. Har också upptäckt att många nuförtien gör ljudfiler och läser in sina alster (och en del gör det riktigt bra) så att man kan  spara dem i ljudboksform också. (Inser att jag behöver mer minne i min telefon).

 

Annonser