Etiketter

,

alkemistens-dotterBoken utspelar sig i slutet av 1700-talet och handlar om Rebis Drakenstjärna. Honväxer upp på en gård där hennes far tränar henne att utplåna världsalltet. Med alkemi. Eftersom hon är släktens utvalda och övertygad om att världen är ond (hon tycker däremot inte att hennes far är det, fast han är en sällsynt vidrig typ). Det heliga uppdraget överskuggar allt hon gör.

En av de roligaste scenerna är när hon rider runt ägorna en vacker sommardag och ägnar tiden åt att rituellt förbanna skapelsen. Sedan blir det lite äventyr ute i Europa där hon måste klä ut sig till pojke och råkar ut för en massa jobbiga saker. Inte minst när hon träffar sina egna släktingar. En del verkliga historiska personer dyker upp, till exempel kungamördaren Anckarström eller Thomas Thorild som försöker övertyga Rebis om att världen är god, men mest framstår som en jobbig mansplainande fåne, en av de där som är så kär i sin egen röst att han aldrig lyssnar på någon annan.

Boken är välskriven och var både spännande och underhållande. Det märks att författaren är påläst men mer intresserad av att berätta en historia än att briljera med sina kunskaper. Jag gillade framför allt beskrivningarna av alkemi. Någon skrev att det var ju bra att det åtminstone var ett lyckligt slut, undrar om vi läste samma bok? Bra slut var det i alla fall.

Annonser