Etiketter

, ,

Memoarer och biografier som handlar om intressanta människor eller är välskrivna gillar jag mycket.

alving Bang. Bäst.

Min allra största favorit i den här genren är Barbro Alvings dagböcker: det finns fyra stycken som heter Personligt: Dagbok och sträcker sig från 1927-1959 och består av hennes dagboksanteckningar och brev. Jag har läst dem så många gånger att jag i princip kan dem utantill. Bangs egen bok Det kom aldrig i tidningen och Dagbok från Långholmen är också stora favoriter. Jag återvänder till dem hela tiden. Läste även biografin som heter Krig, kvinnor och gud. Bra och intressant, men jag kan dagböckerna så pass bra att jag blir jätteirriterad när citaten är fel (så är det när man är fangirl + yrkesskadad korrläsare…)

Behöver bara titta på min egen bokhylla. Där står Billie Holidays Lady sings the blues och Piaf som skrevs av Edit Piafs syster Simone Berteaut. Det var väl med de två böckerna det började. Andra favoriter är What fresh hell is this (bra titel!) som handlar om Dorothy Parker, Tennessee Williams Memoirs, Leif GW:s Gustavs grabb, Sven Lindqvists En älskares dagbok, eller varför inte You’ll never eat lunch in this town again av Julia Phillips som handlar om hur man går från firad Hollywoodproducent till att koka knark i sitt eget kök (och kommer tillbaka igen, annars skulle boken inte blivit skriven). Samtidigt passar hon på att vara elak mot människor hon är arg på, till exempel Erica Jong. Lars Noréns Dagbok för den eventuellt tycker sig ha för lite mansångest och shoppingbeskrivningar i sitt liv. På tal om extremt klädmedvetna män så är Miles om Miles Davis är också bra, med en varning för den svenska översättningen som enbart är plågsam. Originalet är klart läsbart. Eller Marilyn Mansons The long hard road out of hell som är komplett galen. Har läst lite andra rockbiografier men det är inte min favoritgenre, det finns en gräns för hur mycket fylla, sex och spyor man orkar med. I’m With the Band av Pamela des Barres är en annan femma, hon skriver om 60-70-talets stora band från ett annat perspektiv.

Gränsen mellan uttalad självbiografi och självbiografisk bok är ibland lite flytande, men Birgitta Stenbergs böcker Kärlek i Europa, Apelsinmannen etc, och Rapport (den hemska knarkskildringen) är självbiografiska romaner och jag tycker att de är ohyggligt bra. Bodil Malmstens Sista brevet från Finistère får jag inte glömma.

Saknas i bokhyllan: Salvador Dalis memoarer, minns det som fantastisk läsning. Knausgård, men jag tror uppriktigt sagt inte det blir av, han verkar vara så störig och jobbig att jag inte tror att det mest fantastiska språk räcker för att hålla mitt intresse vid liv. Boken om Lena Nyman vill jag däremot gärna läsa.

Det här var veckan bokbloggsjerka som förstås handlar om det är kul att läsa biografier och memoarer. Med detta långa och omständliga inlägg måste jag nog svara ja på den frågan.

Annonser