Etiketter

, ,

IMG_1187-290x290

Det enda som saknas är en liten virkad Antonius Block vid hans sida… Och dialogen uppspelad ultrasnabbt och nästan i falsett, som om Max von Sydow och Bengt Ekrot andats in helium.

 

 

 

När jag slutade röka var det svåraste att sluta pilla på saker. Jag rev sönder papperslappar i långa remsor och knäppte med pennor tills folk bad mig sluta. Tydligen var rökningen mest ett sätt att ha någonstans att göra av händerna. Jag började fläta läderarmband, visserligen roligt, men hur många kan man egentligen ha? Det kräver för det första en massa material och händer och naglar blev väldigt fläckiga av läderfärgen. Så jag började virka. Det kändes enklare än stickning, som jag inte (heller) är särskilt bra på. Virkade och repade upp och virkade igen. Tills garnet inte gick att använda längre. Visst blev det en del handledsvärmare och mössor och något kuddfodral under tiden, men garn är inte billigt och jag hade ont om pengar, så det var mer terapi än handarbete. Virka något, repa upp, virka om. Ad infinitum.

Första gången jag hörde talas om amigurumi var på sf-bokhandeln för flera år sedan när en av dem som jobbade där stack till mig en flyer som handlade om någon yaoicon (hm, beror nog på att jag köpte lite manga med titlar som Hot steamy glasses och liknande och vi bytte några ord om just denna utomordentliga litterära genre). Tyvärr missade jag mässan men gick in på hemsidan som stod på flyern. En av utställarna var en grupp som virkade japanska små figurer. Det här var innan jag börjat virka på allvar, så jag tyckte att det visserligen var gulligt, men ack så pilligt.

Långt senare fick jag syn på små garnnystan som låg i en skål när jag var i en garnaffär. De var väldigt söta och jag kom på att jag nog ville försöka virka amigurumi i alla fall. Jag köpte några nystan i olika färger, googlade lite om hur man gör olika former och satte igång. Utan mönster. Utan eftertanke. Det är lite av charmen, tycker jag, att få komma på själva konstruktionen under gång. Ibland funkar det, ibland inte alls. Det gör ingenting att jag får göra om. Lär mig under tiden och är det inte själva resan som är målet eller hur det nu var.

Annonser