Etiketter

, ,

Låt oss prata tatuering. Många verkar helt tappa alla koncepter när de möter människor i sin närhet som är tatuerade så att det syns (förmodligen har många fler människor i deras närhet både tatueringar och piercingar som inte syns direkt).  Vanligtvis väluppfostrade människor glömmer allt allt vad sans och vett heter och ställer de mest märkliga frågor.

497

Trendigt? De här tatueringarna är 2 500 år gamla.

 

 

Det är helt okej att titta (inte blåstirra) och ställa normala frågor – det vill säga sådana du själv skulle vilja svara på om din egen kropp och ditt eget liv. Det är inte okej att ställa personliga frågor. Det är definitivt absolut inte okej alls att peta på någons tatuering. Definitivt. Jag kommer förmodligen inte att ge dig en rak höger, men vem vet? Det är absolut inte okej att granska tatueringar på alltför nära håll. De flesta har en personlig sfär på cirka 50-70 centimeter. Att stå närmare och nästan trycka näsan mot någons arm eller nacke är otroligt ouppfostrat. Stå gärna längre bort, tycker jag.

Nej, jag kommer inte att ångra mig när jag blir äldre. Äldre än vadå?

Nej, det kommer inte att se värre ut när jag ”blir” gammal och rynkig, jag kommer att se gammal och tatuerad ut och det tycker jag är bra mycket coolare än bara rynkig.

Nej, jag är inte tatuerad för att det är trendigt (och skulle jag vara det har du inte med det att göra, gaah).

Nej, jag ångrar ingen tatuering jag gjort jag är otroligt fäst vid allihop och tycker inte att någon annan ska behöva göra det heller.

Nej, jag tycker inte att det är pinsamt med kanji-tatueringar, svanktribaler eller tribalarmband som folk verkar älska att klanka ner på. Ett slags supersnobbighet och ”jag är förmer”-inställning som gör mig förbannad. En hel del stoltserar med att de skäms över de gjort en liten tatuering när de var fulla/unga/på resa eller så. Men idag skulle de aaaaaaldrig göra det. Slipp då, surpuppa tänker jag. Je ne regrette rien.

Nej, ” jag tycker inte att det är snyggt” är ingen bra kommentar någonsin. Jag tycker inte att din frisyr är särskilt klädsam men jag tänker inte säga det till dig.

Nej, det är inte fel att lasra och tatuera över något som man är missnöjd med.

Nej, alla tatueringar behöver inte ha någon djupare mening eller vara symboler för något. De kan faktiskt bara vara snygga också. Eller kul. Eller något. Det är varken min eller din sak att lägga sig i varför. Och det är jävligt oartigt att fråga. Om jag orkar brukar jag säga lite skämtsamt ”Om du kan läsa det här står du för nära” när den 100:e personen frågar vad kanji-tecknet jag har i nacken betyder.

Japanese-Tattoo-Design-and-Picture-Gallery-4

Nej, man kan inte gå till vem som helst och tatuera sig. För det första måste de ha koll på hygienen, oanvända nålar och allt det där (inte kompisens kompis i ett halvskitigt kök – om du tänkt göra det bör du nog fråga dig om du verkligen vill ha gulsot?). För det andra gäller det att välja någon som är bra på att rita, har den stil och det manér man vill ha och verkar kunna hantverket. För det är ett hantverk och det tar tid att lära sig.

Nej. Mina tatueringar är inte på något sätt skyltar där det står: Hej, fråga mig gärna om jag vill bekräfta dina fördomar om tatuering.” Jag berättar gärna om tatuering i allmänhet, hur det känns, vad det kostar, etc, men inte om du bara vill tala om att du egentligen tycker att det är fult. Oftast känns det inte bra att svara ”Är du helt dum i huvudet?” även om man vill.

Ja. Jag tycker det är snyggt. Om jag tyckte det var fult, varför skulle jag göra det? (Hur dum får man vara?)

Ja. Det kostar pengar. En hel del pengar. Men det gör konst också. Eller skönhetsoperationer. Eller resor till Mallorca. Det får faktiskt lov att kosta om det ska bli bra. Det är inte läge att spara och snåla. Tatuering tar tid att lära sig göra bra och inte minst att göra. Den som sett för mycket på olika tatueringsprogram på tv kan tro att det går snabbt. Sanningen är att det mesta som visas har tagit flera veckor eftersom tatueringarna måste läka mellan gångerna och de flesta orkar varken tatuera i mer än sex timmar. De flesta orkar inte sitta och bli tatuerade längre än så heller. Jag har gjort det en gång, men då fick vi ta paus flera gånger eftersom tatueraren blev trött och jag fick för ont. Medan man sparar ihop till kostnaden går det ju att fundera på motiv, placering etc. En liten tatuering är helt okej att göra på impuls, tycker jag, men en stor kräver lite eftertanke och planering.

choose_your_tattoo_artist_4rcss

Ja. Det gör ont. Men inte för ont och det är verkligen värt det, tycker jag. Hur ont beror på var tatueringen ska sitta, ondast gör det på ställen med lite underhudsfett och sedan förstås på hur smärttålig man är.

Ja. Det är vanebildande. Börjar du med en så kommer du förmodligen att vilja fortsätta. Själv tänker jag fortsätta så länge det går, jag har hud kvar och den inte blir för tunn. Herregud, jag massor av plats kvar, prime real estate, som de säger i branschen.

Annonser