Att plötsligt bli av med jobbet. Det jobb där man trott att man skulle få en bukett och typ guldklocka och gå i pension efter lång och trogen tjänst. Ha ha ha (bittert skratt). Bukett fick jag. Den var inte bara extremt ful utan vissnade också, nästan direkt. Och lunch. Eller åtminstone något åt det hållet.

Avtackningen var på en före detta finkrog (som förmodligen inte är det längre), vi fick inte välja mat. Men den var inte god. Riktigt jävla äcklig. Eftersom det var lunch fick man inte ens dricka sig gladare. Men det var ju över ganska snabbt, tack och lov. Förutom buketten fick jag ett presentkort på en ”upplevelse”. Å andra sidan var det många som skulle få liknande gåvor, så man kan väl inte begära så mycket fantasi och personlig touch. Jo, efter så många år på samma företag kan man faktiskt begära det.

hand-dead-flowers-woman-s-holding-bouquet-43925935

”Upplev det här” sa jag och rev den i småbitar (när jag kommit hem, inte på själva lunchen, då kändes det mer comme il faut med ett tacksåmycket och ett stelt leende). Kände inget behov av att ta ut bitterheten på andra som inte riktigt hade med saken att göra. De hade fan inte med att göra hur arg jag var. Just då kändes det som den enda upplevelsen inom räckhåll var att mitt liv var totalt förstört och som tröst – gå på chokladprovning? Fuck that shit.

Men man måste ju sansa sig någon gång och efter ett ganska långt tag fick jag inse att det inte var en så stor katastrof som jag trodde. Förmodligen något av det bästa som kunde hända. Jag hade aldrig tagit mig därifrån frivilligt och gått omkring och halvt vantrivts forever. Det går ingen nöd på mig (fast det är alltid en klen tröst att andra har det sämre). En lång uppsägningstid ger mig tid försöka få ordning på frilanslivet. För frilans blir det förmodligen.

Annonser